PAUS! Tack.

20 mars, 2010

Redan förra våren kände jag hur mitt inre skrek efter studieuppehåll. Jag tänkte att ett år utomlands kanske skulle lätta upp saker och ting och öka motivationen. Men det finns ju så mycket annat kul att göra här istället för att plugga! Så, icke. Ingen ökad studiemotivation. Inte alls. Möjligen ökad studiemotivation vad det gäller språk. Naturligtvis. Runt omkring mig surrar inte bara franskan utan även tyskan och italienskan. Jag har haft en tid med mycket fester, mycket resor, mycket kultur. Vilket tyvärr också betyder för lite studier och resulterar i mycket ångest.

I alla fall, jag har tagit ett beslut. Det var inte lätt men jag tror att det blev rätt till slut.

Nu går jag på paus. Jag säger hej då till EPFL och välkomnar istället ett arbete här i Schweiz. På måndag flyttar jag ut på landet och börjar passa barn åt överklassen. Tanken är att jobba fyra månader och sedan fortsätta studierna hemma i Linköping. Som det känns idag satsar jag på att åka tillbaka till Schweiz i femman och göra mitt ex-jobb. För att förbli Yi-are och för att jag älskar det här landet, den här staden.

Jag tror att arbeta kan vara bra för min franska och framför allt för min motivation. Nu när våren är här känns det så mycket trevligare att få vara ute i solen och passa barn än att sitta inne i ett mörkt rum och programmera. Så mitt beslut får mig att känna mig fri och lycklig. Det är klart att ett arbete inte heller är en dans på rosor men när man har strikta arbetstider är det lättare att göra det man ska än när man varje dag måste piska sig själv till att sätta sig ner och läsa modern fysik eller rita kretsar.

Så nu ska jag njuta av värmen och solen. Igår var det otroliga 18 grader i skuggen när jag tog en kaffe nere på stan. Det här var dessutom klockan sju på kvällen. Lycka!

Postat i Uncategorized | 4 kommentarer »

Över Gränsen

28 februari, 2010

Vår-depression?

Första veckan på vårterminen är avklarad och studiemotivationen ligger oroväckande lågt. De avklarade kurserna är färre än jag hoppats på och det här med komplettering eller omtentor är ingenting schweizarna vill kännas vid.

Flera av mina schweiziska bekanta packar sina väskor med skuggiga ansikten. Har tentorna gått för dåligt är det bara att avsluta sina studier och flytta hem till mamma och pappa igen. Så med en samboende mindre i kollektivet har stämningen varit på botten. I min klass på EPFL saknas en av mina favoriter. Jag fick ett meddelande av henne om att hon skulle pröva lyckan i Storbrittanien i stället.

På det hela har det regnat i flera dagar, det var ett stort strömavbrott i början av veckan och Libyen har tydligen förklarat heligt krig mot Schweiz.

Bella Italia

Det blev lite för mycket för mig så jag tog tåget över gränsen. Till en vän i Milano. Det hjälpte mot den stundande depressionen för i Italien sken solen.

Tåget jag satt på var en upplevelse i sig. Även andra klass var ren lyx. Det var ett väldigt modernt tåg med en massa tekniska finurligheter så som tv-skärmar som hela tiden visade exakt var på kartan tåget befann sig, vad man kunde göra i de städer där tåget stannade och vilka platser som var förbokade. Varje säte var som en liten fotölj och det var gott om plats och man kände inte att tåget rörde på sig. Som vanligt i Schweiz gick det runt en kille i mittgången och sålde kaffe och andra läckerheter.

Tystnaden i alplandet byttes snart mot högljudda, känslostarka diskussioner i italiensk anda. Mina deppiga rumskompisar byttes mot Marcellos vänliga familj. Jag lyckades ta ut min inre ilska och frustration på monstren i ”Mortal Kombat” när vi tillbringade en hel natt med att dricka hemgjord Limongello och spela Play Station.

Den italienska livsglädjen och värmen hjälpte mig få tillbaka lite av min tappade motivation och livet kändes lite lättare igen. Ibland behöver man bara komma bort över helgen.

Tullen

På vägen hem stannade tåget plötsligt och på klev ett gäng biffiga gränsvakter. Oj, det hade jag inte haft en tanke på. Måste man ha pass med sig mellan Italien och Schweiz? Ja, det är klart att man måste.

Några säten framför mig ombads en afrikansk familj följa med vakterna. De kom inte tillbaka. Antagligen fick de kliva av tåget i Domodossola, en liten italiensk alpby på Schweiziska gränsen. Det regnade ute igen och det var kolsvart. Allt jag såg när jag tittade ut genom fönstret var ett enormt upplyst vitt kors som tycktes sväva högt upp i luften. Antagligen stod det på toppen av ett berg men det var för mörkt för att synas.

Jag kände hur det vred sig i magen. Jag ville inte bli fast i regnet mitt ute i ingenstans. Jag satt på sista tåget och hade bara mitt körkort med mig och det gills ju knappt som ID utanför Sverige. Men nej, jag skulle hem till Lausanne. Jag skulle ju på födelsedagsfest. Jag började leta efter papper i min väska som på något sätt kunde bevisa att jag hade uppehållstillstånd i Schweiz. Student-id och mitt tågabonnemang kanske?

Vakterna kom närmre och närmre och jag började svettas. De var väldigt skeptiska mot de flesta runt omkring mig och frågade hur länge de skulle stanna i landet och krävde papper efter papper.

Jag spillde ut kaffet jag hade ställt framför mig och började leta efter våtservetterna som farmor stoppat i innerfickan på min väska flera månader tidigare. Då, plötsligt kände jag det. Passet! Mitt pass låg kvar i innerfickan på väskan sedan min senaste vistelse i Sverige! JA! Vilken lycka. Gränsvakterna var nöjda och jag kom hem till Lausanne utan problem.

Men jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om jag inte hade haft med mig passet? Skulle jag tvingats stanna kvar i Domodossola tills vi löst mitt identifikationsproblem? Eller skulle de nöjt sig med mina halvdana ID-kort så som tågabonnemang, svenskt körkort och student-ID från EPFL? Det var jobbiga femton minuter i alla fall.

När jag kommer tillbaka till Sverige ska jag skaffa ett EU-giltigt ID-kort.

Postat i Uncategorized | 7 kommentarer »

Dagen Då Direkt Demokrati Dog

1 december, 2009

Jag hade verkligen inte planerat att skriva något om politiken här i Schweiz. Men nu går det nästan inte att undvika, så jag vill bara skriva några ord om det hela.

Direktdemokratin i Schweiz
För den som inte har koll på det politiska systemet i Schwiez kan jag börja med att berätta något jätte kort om det. Här tillämpar man nästintill direktdemokrati, medborgarna får vara med och ta väldigt många beslut i folkomröstningar inom kantonerna. Schweiz är det land med flest folkomröstningar i hela världen. Det gör, tror jag, att folk inte alltid orkar sätta sig in i de frågor det ska röstas om och valdeltagandet är ofta väldigt lågt. Ett valdeltagande på 50 procent räknas som förhållandevis högt här.

Angående den senaste folkomröstningen
I helgen var det folkomröstning angående ett lagförslag att förbjuda minareter (tornet på moskéer där böneutroparen står). Min uppfattning innan valet var att ingen trodde att förslaget skulle gå igenom, så det var inte så mycket uppståndelse kring det hela. Nu visar det sig att det trots allt gick igenom. Politikerna är upprörda. De flesta av dem försökte trots allt övertyga sina väljare att rösta mot förslaget. Landet är splittrat och demonstranter dyker upp överallt och på campus binder folk vita lakan runt vänster arm för att visa sitt missnöje mot valutslaget.

Om politikerna väljer att bortse från vad den klara majoriteten av de som röstat tycker så är det ett hårt slag mot direktdemokratin. Om de väljer att genomföra lagändringen strider det enligt experterna mot religionsfriheten. En knivig situation med andra ord. Det troligaste är ändå att mänskliga rättigheter står över schweizarnas vilja och förslaget kommer antagligen inte att gå igenom trots allt. Men det är väldigt skrämmande att så många människor ändå har röstat för förslaget. Främlingsfientliga partier i hela Europa jublar.

Eftersom jag är långt ifrån en journalist med säkra källor skriver jag inte mer, men det här är verkligen något som tar upp allas tid här den här veckan. Det räknades inte ens hälften så mycket som det diskuterades politik på lektionen i termodynamik idag kan jag lova.

Skäms Schweiz!

Postat i politik | 5 kommentarer »

Efter femton lökar slutar man gråta

30 november, 2009

Zibelemärit
Schweizarna älskar fester. Då menar jag stora folkfester, gatufestivaler. Nu när vi börjar komma förbi perioden av vinfestivaler och sportevenemang är det dags för en annan typ av skördefestivaler. Den fjärde måndagen i november varje år är det i den schweiziska huvudstaden, Bern, som det händer. Det är dags för Zibelemärit som man säger på schweizertyska, den stora lökmarknaden.

Traditionsenligt samlades vi några för många i ett lite för litet kök och åt lökpaj hela kvällen. Stämningen var på topp trots att tårarna rann lika ihärdigt som regnet utanför fönstret. Färsk lök är inte nådigt, men enligt erfarenhet från förra veckan kan jag berätta att man slutar gråta efter att man har hackat 15 lökar…

När vi ändå är inne på ämnet måste jag säga att de har en hel del spännande mat att erbjuda i Schweiz. Det är inte det att matkulturen är jätte annorlunda här, men de har en hel del ”typiska” rätter att erbjuda. Ikväll blir det Rösti hos grannarna.

Marché de Noël à Montreux
En av de största julmarknaderna i Schweiz är den i min grannstad, Montreux. Den håller på i en hel månad och det finns hur mycket som helst att se. Så inför första advent tog vi tåget dit för att komma in i julstämningen.

Mycket är som på julmarknaderna hemma med en massa handgjorda julprydnader, glögg, sylter, nötter och bröd med typiska julkryddor. Inför adventsfrukosten jag och några vänner hade igår köpte vi ett bröd för, hör och häpna, 13 francs! Det är nästan hundra kronor och inget jag skulle betala för ett bröd i vanliga fall men ändå var det, det billigaste vi hittade. Sedan är ju Montreux en av de lyxigare och dyrare städerna i Schweiz där flertalet mångmiljonärer från hela världen slår sig ner. Så kanske beror brödpriset på det.

En annan sak som vi inte har på våra julmarknader i Sverige är cidre chaud, det vill säga, varm cider. I Montreux såldes det lika självklart som den schweiziska glöggen. När jag först såg det var jag lite skeptisk men jag vågade mig ändå på att smaka och jag kan rekommendera alla som får chansen att göra det samma. Jag kan ju passa på att påminna er om att här nere är inte cidern den sötsliskiga drycken som vi har därhemma. Cidern här är vanligen mycket mindre söt och torrare i smaken.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om första advent men jag ska nog försöka skriva ett helt inlägg om det istället för nu måste jag iväg och hjälpa en vän att flyttstäda. Le temps passe si vite…

Postat i fest, resa | Kommentering avstängd

Planète Bleue

23 september, 2009

Det här med att stå i kö och vänta

I Schweiz tycker de flesta hyresvärdar inte att det här med en bostadskö som man följer till punkt och pricka är en bra sak. Vill du ha en bostad får du ringa och påminna om din existens, du får komma med blommor och choklad och övertyga hyrsvärden om att han blir lyckligare av att låta just dig få rummet. Så det var precis vad jag gjorde. Utan att ens ställa mig i bostadskön fick jag ett rum efter bara en vecka fast jag känner folk som stått i kö till samma rum i flera månader.

Fast det var en trevlig familj och ett fint hus som jag bodde i den första månaden så kände jag hela tiden längtan efter att bo i staden, att ha närmre till vännerna och till skolan. Trots att jag aldrig varit med om att ett schweiziskt tåg varit mer än en minut försenat så är det tråkigt och krångligt att behöva tuffa uppför berget varje dag. Det inskränker ganska mycket på ens frihet att vara bunden till en tågtabell.

Min nya bostad

Utöver de stora studentbostäderna i Lausanne finns det flera privata hyresvärdar som har studentboenden. Ett sådant är Planète Bleue som drivs av en protestantisk kristen organisation. Efter att ha kollat runt en del bestämde jag mig för att det var just där jag ville bo. Det ligger tio minuter till fots från centrum och fem minuter till metron som går till campus. Skulle man vara trött en morgon kan man även ta bussen som stannar precis utanför porten och byta till metron i centrum.

Min hyra har dessutom sjunkit till femhundrasextio franc (ungefär 4000 kronor).

Vi är fem personer som bor i samma lägenhet, tvillingbröderna Mehdi och Amine från Maroco, Alexandra från Paris, Zoé från Genève och så jag. Jag är helnöjd eftersom de alla verkar supertrevliga och som grädden på moset så har de alla dessutom franska som modersmål. Precis vad jag önskade mig!

Jag har redan skrivit på kontrakt för hela året så jag hoppas verkligen att jag ska trivas. Det känns i alla fall helt rätt hittills. Jag har ett stort rum så nu är jag redo att ta emot besök! ;)

Postat i bostad, ekonomi | 4 kommentarer »

Integrationsdag

13 september, 2009

Lära känna skolan
I fredags var det den officiella välkomstdagen på EPFL. Över 2000 nya studenter deltog. Det påminde väldigt mycket om första dagen hemma i Linköping. Först en massa viktiga människor som håller tal och hälsar välkomna. Sedan några uppsatta studenter, typ kåren, som gör samma sak. Sedan iväg med sektionen och de blivande kurskamraterna. Jag har hamnat på elektrotekniksektionen och är helnöjd.
Det började med bokbord där alla organisationer på skolan visade upp sig och sedan var det rundvisning med faddrarna samt ett antal föredrag av profilansvariga och lite plockmat som avslutning. Efter fyra långa timmar var det slut på det officiella, ganska tråkiga välkomnandet och den som ville fortsätta kvällen fick köpa ett gult armband för 5 franc av faddrarna. Jag förstod inte riktigt vad det mystiska armbandet skulle innebära men eftersom jag inte hade något planerat för kvällen tyckte jag det lät som ett bra sätt att lära känna några av sina kurskamrater. Jag kommer att ta kurser från både ettan, tvåan och trean. Nu var det ettor som skulle invigas och tvåor som var faddrar så det kändes helt rätt.

Lär känna varandra
 Med de gula armbanden var vi ungeför hälften kvar från klassen som bestod av kanske 30 personer. Vi hade tre faddrar till hjälp och nu skulle det minsann tävlas.

Vi började med att utmana ett gäng från mekaniksektionen i rundpingis. Man skulle hålla bollen i spel så länge som möjligt inom laget vad tanken. Händerna användes som racket. Det var kul och med hjälp av lite fusk tog vi hem segern. Det var ett jätte bra sätt att lära känna varandra och vi fortsatte tävla ett par timmar i allt från att gissa filmcitat till improvisationsteater till de klassiska fyllelekarna vi roar oss med därhemma. Fast utan alkohol då.

När vi tröttnat på att leka bar det iväg till en sittning med de andra sektionerna. Vi hade en superfadder som såg till att vi fick det bästa av allt trots en ganska oorganiserad välkomstkommitté. Det hela påminde om lite om en fulsittning därhemma. Papperstallrikar, matkrig och folk som stod på borden och skrek ramsor. Eller var det ett försök till att sjunga från datavetarna? Trots oredan, eller kanske tack vare den, visste jag att jag snart skulle känna mig hemma på EPFL.

Natten fortsätter
De gula armbanden gav oss inte bara lekarna och sittningen utan även gratis inträde på ett av Lausannes inneställen, ”Club D!”. Jag lämnade mina nyfunna vänner på sektionen för att ta en öl med Ajla som läser till ingenjör i arkitektur. Vi trodde vi hade lärt oss hur man orienterar sig bland Lausannes branta backar för att hitta de bästa barerna men i slutändan hamnade vi trots allt på ett lite för dyrt turistställe. Men det var trevligt i alla fall och det fick oss snabbt på humör för att gå vidare till nattklubben. Club D! var ett flashigt ställe med självlysande barer och musikvideor projicerade på ena väggen. Dessvärre var musiken dålig och drinkarna dyra.

Jag tog tåget hem klockan två, trött i fötterna men enormt nöjd med dagen. Jag har lärt känna mycket nytt folk och nu är jag inte alls lika orolig för att börja med kurserna längre. Så imorgon tar det fart.

Bring it on!

Postat i fest, skolan | 7 kommentarer »

Runt Genèvesjön på cykel

7 september, 2009

Förberedelser
Man kan tycka att det är en ganska dum idé att ge sig ut på en tredagars cykeltur i september. Särskilt om man är totalt otränad och aldrig har cyklat längre än sju mil i sträck. Men, med bra väder, varma kläder och trevligt sällskap så går det.

På något konstigt vänster fick jag för mig att, i sällskap med två tyskar (Ullis och Jan) och två svenskar (Camilla och Pontus) ge mig iväg på en tur runt sjön över helgen. Alla fyra pratar bättre eller lika bra franska som jag så det var inget snack om vilket språk vi skulle konversera på. Det är ungefär 20 mil runt Genèvesjön och vi räknade med att ta cirka sju mil om dagen, det vill säga, vi packade med oss tält och grejer för två nätter. På dagarna var det 25 grader varmt men på nätterna bara 10 så det gällde att klä på sig ordentligt.

Jag hyrde en cykel en månad (det gick inte att hyra den över helgen) för 30 CHF (200 kr). Riktigt bra pris. Tält fick jag låna av Mattia, en italiensk kompis som bor på kampingen i Lausanne eftersom han ännu inte hittat boende. Han skulle hem till Italien och skriva några tentor och gå på bröllop över helgen så han behövde inte tältet.

Lördag
Vi började med att cykla precis bredvid sjön de första milen. Den sträckan så obeskrivligt vackert, mellan Lausanne och Montreux. Man blir verkligen lycklig av att befinna sig mitt i skönheten. På ena sidan gröna schweiziska berg, med vindruvor och gamla stenbroar och trappor mellan topparna. På andra sidan de höga franska alperna, vars toppar är täckta med snö året runt och mitt emellan allt det här ligger den stora klara sjön fylld med segelbåtar.  Jag tvivlar på att jag någonsin kommer att se något som är lika vackert i hela mitt liv.

När vi kom över till den franska gränsen märkte vi först ingenting alls. Men vi insåg ganska snart att vi var i lämnat Schweiz. Allt var helt plötsligt hälften så dyrt och vi såg inte röken av sjön längre. I Frankrike är nämligen nästan all mark med utsikt över sjön privat. Det blev en riktig omställning från att hela tiden kunnat rulla längs strandkanten. Nu var vi istället tvungna att åka upp och ner för bergskanten, utan att se skymten av vattnet. Det blev helt plötsligt mycket jobbigare att cykla, både fysiskt och mentalt.  Som tur var åkte vi igenom många vackra typiskt franska byar som höll humöret kvar på topp.

Första natten sov vi på en kamping, (o)lyckligtvis var ingen av de som jobbade där, fast vi gick till receptionen flera gånger under deras angivna öppettider. Så det slutade med att vi åkte därifrån nöjda med en gratis natt på kampingen.

Söndag
Andra dagen var det som jobbigast. Väldigt mycket långa, branta backar men vi tog en lång paus i Genève på eftermiddagen och åt pizza. Dessvärre var det inte alls lätt att hitta ut ur Genève där skyltarna pekade åt alla möjliga håll. Av någon konstig anledning tyckte Jan, som hade tagit täten att det var en bra idé att följa den cykelvägen som gick nästan två kilometer rakt upp. Jag har aldrig varit så trött i benen. När vi kommit upp en bit insåg vi att vi hamnat helt fel. Men utsikten var fin.

Vi fortsatte att åka upp och ner på fel ställen mellan kullarna ett tag innan vi kom någorlunda rätt (men var tvungna att åka längs motorvägen en bra bit). Så efter de längsta timmarna på hela färden slutade vi i alla fall dagen i trädgården hos en bekant till Ullis utanför Nyon.

Måndag
Sista etappen hem till Lausanne idag gick fort, det var inte så långt kvar och alla ville bara hem. Men benen var som spagetti och alla hade ont i rumpan så vi stannade för att äta frukost/fika nästan varje mil.

Nu är jag helt slut, men lycklig och stolt över att ha klarat av cykelturen!

Postat i resa, sport | 5 kommentarer »

Efter en vecka i Helvetia

21 augusti, 2009

Ingen fara! Jag tycker verkligen inte att jag är i helvetet. För er som är lika obekanta med europeisk historia som jag, så är Helvetia den gamla romerska benämningen på Schweiz. Den används faktiskt fortfarande, i alla fall på franska. Då säger man ofta ”helvetiska saker” om schweiziska saker.

Idag tänkte jag bara räkna upp några helvetiska saker du bör tänka på om du flyttar till Schweiz:

  1. De har inte samma vägguttag som vi. Köp en adapter.
  2. Du måste registerar dig på ”Controle des habitants” i din kommun snarast möjligt.
  3. Eftersom de inte har Euro tar de flesta svenska banker ut en avgift varje gång du tar ut pengar eller handlar med ditt svenska bankkort. Jag rekommenderar att skaffa ett konto i en schweizisk bank. (Det finns några att välja på…)
    Jag har bestämt mig för UBS. De har ett bra studenterbjudande.
  4. Det är mycket dyrare än i Sverige, ta med ordentligt med pengar!

Jag tror ändå att den som kom på att de skulle kalla Schweiz för Helvetia måste ha varit bra dum. Av vad jag har upplevt är det snarare motsattsen. Det är himelskt vackert och invånarna är snälla, trevliga och hjälpsamma som om de vore änglar. =)

Nu ska jag ordna med lite pappersarbete. Både LiU och CSN vill ha stämplade papper som bevis på att man kommit fram.

Postat i ekonomi, resa | 8 kommentarer »

Soyez les bienvenus!

18 augusti, 2009

Jag klev av planet i Genève i söndags kväll vid 18-tiden. Det första jag möttes av var välkomsthälsningen Soyez les bienvenus, följt av översättningen till engelska, tyska och italienska. Det första som slog mig är att jag är på väg att lära mig världens vackraste språk. Wow.

Sedan kom värmen. Shit, jag trodde det skulle vara kallt i Schweiz? Samma temperatur som i Sverige i alla fall. Men icke! Här är det 35 grader varmt och riktigt medelhavsklimat. Där fick mina fördommar om alp-klimatet sig ett ordentligt slag i ansiktet.

Eftersom jag inte var förtänksam nog att ordna upp det här med bostad i tid fick jag ta in på hotell de två första nätterna.  Nu, ikväll, flyttade jag in hos en man som heter Pierre-Alain och hans dotter. Jag fick kontakt med Pierre-Alain på sidan jag länkade till i förra inlägget och så ringde jag honom när jag kom hit. Vi träffades, åt middag, kollade på lägenheten och kom till slut överens riktigt bra.

Jag betalar 700 CHF (c:a 4 800 kr) i månaden. Det är helt okej för att vara Schweiz. Dessutom är det väldigt många som letar bostad nu så jag är lyckligt lottad som hittade något överhuvudtaget. Några av de andra utbytesstudenterna har köpt tält och bor på campingen nere vid stranden, andra på hotell och vandrarhem. Tyvärr gäller mitt nyfunna boendet bara några månader så jag måste fortsätta att söka för november/december och frammåt. Men det går nog mycket lättare nu när jag är här.

Så, dags att sova. Imorgon kommer det en ny dag att fånga.

Postat i bostad, ekonomi, resa, språk | 5 kommentarer »

Resfeber och tenta-ångest

27 juli, 2009

Om exakt en vecka sitter jag på planet mot Genève. De två första åren på Yi har gått så fort. Ändå har vi hunnit med så mycket. Jag har lärt känna en helt ny värld fylld med underbara människor. Jag har hunnit lära mig så mycket om världen, om mekanik, om ettor och nollor, om finöl och fulvin och framförallt om mig själv. Nu är det dags att lära känna ännu en ny värld.  Men först ska tenta-p i Linköping angripas och de sista dagarna på sommarjobbet klaras av.

Det är konstigt att man väntar så länge med att ta tag i sådant som man borde ha gjort för länge sedan. Jag köpte min flygbiljett för några dagar sedan fast jag vetat hela sommaren när terminen börjar. Jag har letat lite efter boende på http://www.recherche-colocation.com/ ett hett tips för den som vill bo i kollektiv! Ska man studera på EPFL kan jag annars rekommendera att ställa sig i kö hos studentbostäder på http://logement.epfl.ch/page76786-fr.html. Nu verkar det i alla fall som jag kan få sova på soffan hos en kille de första två veckorna och så flytta in i ett eget rum sista augusti. Så det löser sig nog med boende.

Jag har fått en fadder genom ESN också. Det känns tryggt att ha någon som man vet är villig att visa en runt i staden och på universitetet. Man kan bli ESN-medlem (Erasmus Student Network) redan i Sverige och vara fadder åt en vilsen utbytsstudent i sin hemstad. Det är verkligen ett bra sätt att öva sig inför ett eventuelt utbytesår. :)

Trots att bitarna faller på plats så här veckan innan avfärd så kommer resfebern krypande. Ett år är så lång tid. Jag är inte orolig för vad Schweiz har att erbjuda eller hur jag ska klara av studierna och språket. Det som känns jobbigt är att vara ifrån nära vänner och familj. Det känns svårt att lämna en pojkvän här hemma. Det är en väldigt lång semester. Ändå känns det som att det är dags nu. Linköping har gett mig mycket men världen är större än så. Jag längtar efter något nytt, ett äventyr i vardagen. Jag är redo att fylla hjärnan med elektroteknik och gommen med franska. Jag är redo att uppleva de schweiziska alptopparma.
Inte riktigt än, om en vecka blir perfekt.

Postat i Uncategorized, bostad, resa | 1 kommentar »